Okej



Okej. Tillsammans med Desperate Housewives. Och jag är okej.


Det ekar över hela staden


armbågslappar <3


Trötthet som eskalerat till en obeskrivlig trötthet. Måste tvinga ut mig själv en stund. En promenad och lite luft, men jag orkar inte länge inte. Trött och frusen hela dagen. Jag somnar nog tidigt sen.

Som ni aldrig tidigare sett mig



Slitna bilder i photobooth. Skäms nästan lite.


Idag: Omöjligt att ta sig upp. Föreläsning. Promenad hem. Lite plugg. Ikea. Cykel 40 min. Desperate housewives. Betala räkningar. Mer plugg. Sova?

Orkar inte skriva utförligt hur allt är.

En annan värld



Igårkväll, när jag egentligen inte kände för att gå mer, försökte jag ta hand om mig själv istället och ha en lugn kväll i soffan. Jag började titta om desperate housewives från början. Tills jag behövde sova.

Och imorse, när jag egentligen inte kände för att gå upp, satte jag på ett avsnitt och cyklade till det. Det både piggar upp och får en att tänka på annat. Det är bra när man hittar sådant som distraherar.


Nu snart ska jag och Becca ha picknick ute i solen någonstans, ikväll ska jag jobba.

Sovmorgon



Årets första jordgubbar, smakade på två till frukosten.


Sovmorgon är det bästa. Särskilt om man har svårt att somna på kvällen.
Jag har börjat tycka om att vänta ett tag med att äta frukost. Imorse tvättade jag, sen tog ja en promenad på en timme, sen hängde jag tvätten och sen åt jag frukost. Skönt när man börjar bli riktigt hungrig och ta en härlig frukost. Blåbärsyoghurt med flingor och två jordgubbar till exempel.

Sömn som medicin



Lila mjukisbyxorslove <3


Igårkväll blev jag sjuk, typ magsjuk. Så jag var inte på föreläsningen idag för det... Tolv timmar i sängen och jag blev frisk. Sparade promenadandet till kvällen idag och då gick jag en lång promenad på två timmar. Tycker ändå inte det var så mycket, men det var skönt och det behövde jag.

Misstro - Tillit


Hej. Hmmm, promenad kanske?


"Ljus förutsätter mörker, liksom värme köld."
J. Cullberg

Tiden är en märklig enhet


Osminkad, mysklädd och lagom powerwalkstrött.


Längesen. Jag har haft mycket. Det har varit jobbigt med ensamheten. När jag inte haft lika mycket att plugga (skrev en tenta i sjukdomslära och farmakologi förra fredagen, den gick bra), har jag försökt hitta annat som jag kan gömma mig med. Promenader har ökat både i tid och distans. Idag har jag varit ute två gånger; 50 + 70 min.

Nu väntar jag på Wilmisen som ska sova här. Vi ska äta gott och se på film.

Skriver mer en annan dag.

Jag (vill inte) se bakåt, (kan inte ändra) det


Ångest på kvällen. Den obligatoriska kvällsångesten, men jag ska nog somna snart.


Det här bilden skulle egentligen passa bättre till förra inlägget, men jag byter inte nu...
Anledningen är att jag på den nedre bilden ser ut som jag gjorde tvåtusennio, vintern tvåtusennio tio, och jag vill inte tillbaka. Thailand, svek, det dummaste jag någonsin gjort som jag inte kan göra ogjort. Åh jag vill inte tänka på allt gammalt, jag vill inte påminnas om det. Älta det och varför gjorde jag inte så? Varför si, hur blev det så? Jag vill se ut som jag gör nu, och ännu mer olik mig från då. Bli en ny människa som inte behöver det gamla, men, men kan inte själv.

blä blä blä. lite på dig och ännu mer på mig.

(Jag önskar ändå hur jag kunde gå tillbaka och göra annorlunda...) Dumma

Finns ingenting att säga


Jag vill inte se bakåt.

Igår gjorde jag ju högskoleprovet, igen... Det gick inte bra. Sämre än mitt bästa. Så jag är inte på topphumör. Jag är bara så himla besviken på mig själv. Att jag inte gjort mer, det räcker inte med att försöka plugga ord i en dryg vecka. Åt som en gris och sånt jag inte brukar i veckan för att få så bra koncentration som möjligt. Till vilken nytta? Jag sög ändå. Fan.

Jag ska iallafall inte tänka på det mer (försöka) och inte på d e t heller. På fredag är det tenta igen.

Vitriolförgiftning


Grå ren besvikelse. (Obs! bild inte från idag men ansiktsuttrucket stämmer ändock så väl)

Vitriolförgiftning, eller bitterhet, såsom Paulo Coelho skrivit om i sin bok "Veronika bestämmer sig för att dö". Åh vad den är bra. Nu till saken. Det snöar ute. Har världen ramlat uppochned? Ja, jag tror så bestämt. Någon har skakat om den där kulan ordentligt och det snöar igen. Jag hatar det.

Därav besvikelsen. (Delvis)

Jag som tänkte gå ut på en promenad innan frukost! Det blev inte av... men jag ska iallafall äta frukostbuffé, så då känns det lite bättre. Jag ska äta så mycket gott, älskar frukost, det är det bästa som finns och särskilt en dag som den här. Och tur att jag är hungrig, det underlättar ätandet. Logiskt?

Åh jag som skulle springa ikväll, var så laddad! Min powerwalk igår kväll övergick i löpning och det var så skönt att känna endorfinerna frigöras i min kropp. Nej, dessa några vita kalla flingor får inte sänka min dag, det finns det annat som redan gör...

S l u t a  t ä n k  p å  d e t  h e l a  t i d e n

Design

Jag har ändrat designen helt och hållet, eftersom jag inte ska sakna och älta mer.

Till något annat att gömma mig bakom.


Lämna gärna en åsikt.
(anonym om så vill)
Jag ska ändra färg på rubrikraderna också. Senare.

En evig väntan


Igår...

Jag ska sluta sakna och älta, jag ska låta det försvinna.

Känslor jag gömmer mig


Känslor jag vill ha sagt till dig, om du var här och min att ta tillbaka. Glömma det som varit börja om.
Om man kunde kasta bort allt dåligt, bara bort. Förlåta det som förlåtas bör och få må bra igen med dig.

...

Jag ska försöka sova redan och lyckas jag är det ett under.

Godnatt alla som jag älskar.
Föräldrar och systrar.
Godnatt, det är ett under om jag kan få blunda nu.

Som på rosa moln och mjukt få sova. Drömma snällt och vara bra, vara. "bara vara".

För att dölja vad det är jag egentligen känner sorg över



Jag sörjer mitt numer gamla nya täcke som blivit för varmt, så jag har nu mitt gamla gamla täcke igen.

Men då försöker vi se det positiva i det... Som betyder att det blivit vår och jag inte längre kan ha mitt varma, fina, fluffiga, mjuka täcke och tar mitt kalla, fula, platta och ja, gamla täcke istället.
(eller så svettas jag kolosalt om nätterna pga. vet inte saltbrist? ångest? ren äcklighet?)

Vi kan ju låtsas att det är Paris





Jag, stadshuset, skylt (sorgliga träd utan löv.), Becca.


Fyra bilder från idag. Dessutom är de tagna precis efter varandra, wow. Den första hos mig då, och de tre följande bredvid torget. Jag kidnappade Becca efter jobbet och tog med henne till hm där vi shoppade lite. Jag köpte även en ansiktsmask från märket the body shop, åhlens, helt organisk (nästan iallafall), som jag ska prova ikväll!!!!

Nu har jag ätit tomatsoppa och ska plugga lite ordförståelse.
Jag har huvudvärk men det är inte konstigt då jag sover och spänner ihop käkarna. Samt, - samt att jag under tiden jag sover, har jag konstaterat, hjälper till med handen och spänner ihop käkarna, liksom trycker upp underkäken. Ännu mer! Så jag får väl skylla mig själv kan man säga.
Dessutom dricker jag kaffe och te mängdvis motsvarande den mängd jag dricker vatten. Så jag är förmodligen dehydrerad och vad händer då? JO vid uttorkning stiger natriumhalten i kroppen och därmed sjunker kaliumhalten, eftersom de kompenserar varandra likt en gammaldags våg. Dvs. genom natriumkaliumpumpen. Och vad händer då? JO kroppen samlar på sig vätska. Natrium drar till sig vatten, förenklat. Jag får ödem och sen får jag hjärtsvikt och sen dör jag!!!!!!
Nejdå, men teoretiskt sätt kan det gå så långt...

När du inte vill vara med mig annat än i mina drömmar


Små katter, kattungar, kattbäbisar. Egentligen skulle jag haft en bild på Nala. Fina Nala.

Ljudet av små tassar, som smyger på natten för att inte väcka den som sover, om jag sover. Ljudet av en katt som spinner, när jag klappar och du tröstar. Ljudet av... någon mer än jag i lägenheten, en vän. En liten grå, mjuk kattbäbis skulle få bo här hos mig, och i symbios skulle vi ge varandra vad vi behöver som mest.

Mellanrum


Jag ser tröttare ut än vad jag är, fast jag är rättså trött också iochförsig. (Som inte är ett ord jag vet.)


Jag försöker utveckla min ordkunskap så jag kan samla poäng på högskoleprovet. Om det går bra det vet jag inte. Imorgon ska jag inte dricka kaffe tror jag. Fast det kommer jag nog vilja ha ändå när jag sitter på bibblan. Har jag blivit kaffeberoene!?

Det är så mycket jag måste göra, så mycket jag måste tänka på. Bestämma mig för. Men jag kan inte...

Som om vi inte kände varandra




Så, lite gladare på sista bilden.


I förrgår fyllde jag år och är nu hela 22 år gammal.

Det var första gången jag inte vaknade av sång och istället vaknade jag som vanligt, eller faktiskt innan som att jag vore spänd, av mina väckarklockor. Jag har två för annars tar jag mig inte upp, vilket händer ibland ändå, att jag inte tar mig upp...

Födelsedagen blev bättre med tiden, bortsett från lite magont på kvällen. Matkoma och magnerver.

Det var som vilken dag som helst egentligen, men med presenter och (o)personliga facebookhälsningar.
Och då är det en specfik jag förväntat mig en annan hälsningsform utav. Men jag ger ändå mitt tack!

Sådant som gömmer sig bakom


...fina blommor bara.

Jag cyklade hundra minuter nu ikväll, vet inte riktigt vart energin kom från, men det var skönt.

felicia

Felicia


Om Felicia; 22 år och vet inte vart vägen leder. Förhoppningsvis till barnen i afrika och volontärjobb. Studerar dubbelt upp kemi och omvårdnad. Hänger på bibblan och jobbar ibland uppe på august. Ute och går hellre än ute och ränner. Lagar mat hellre än äter mat. Fotar hellre än fotas. Stunder av lycka eller olycka. Nikon D60 ♥ Pure Love.
felicia@nolskog.se
Shopping och Mode Reggad på Commo.se
RSS 2.0