Det ekar över hela staden


armbågslappar <3


Trötthet som eskalerat till en obeskrivlig trötthet. Måste tvinga ut mig själv en stund. En promenad och lite luft, men jag orkar inte länge inte. Trött och frusen hela dagen. Jag somnar nog tidigt sen.

Som ni aldrig tidigare sett mig



Slitna bilder i photobooth. Skäms nästan lite.


Idag: Omöjligt att ta sig upp. Föreläsning. Promenad hem. Lite plugg. Ikea. Cykel 40 min. Desperate housewives. Betala räkningar. Mer plugg. Sova?

Orkar inte skriva utförligt hur allt är.

Sömn som medicin



Lila mjukisbyxorslove <3


Igårkväll blev jag sjuk, typ magsjuk. Så jag var inte på föreläsningen idag för det... Tolv timmar i sängen och jag blev frisk. Sparade promenadandet till kvällen idag och då gick jag en lång promenad på två timmar. Tycker ändå inte det var så mycket, men det var skönt och det behövde jag.

Misstro - Tillit


Hej. Hmmm, promenad kanske?


"Ljus förutsätter mörker, liksom värme köld."
J. Cullberg

Tiden är en märklig enhet


Osminkad, mysklädd och lagom powerwalkstrött.


Längesen. Jag har haft mycket. Det har varit jobbigt med ensamheten. När jag inte haft lika mycket att plugga (skrev en tenta i sjukdomslära och farmakologi förra fredagen, den gick bra), har jag försökt hitta annat som jag kan gömma mig med. Promenader har ökat både i tid och distans. Idag har jag varit ute två gånger; 50 + 70 min.

Nu väntar jag på Wilmisen som ska sova här. Vi ska äta gott och se på film.

Skriver mer en annan dag.

Jag (vill inte) se bakåt, (kan inte ändra) det


Ångest på kvällen. Den obligatoriska kvällsångesten, men jag ska nog somna snart.


Det här bilden skulle egentligen passa bättre till förra inlägget, men jag byter inte nu...
Anledningen är att jag på den nedre bilden ser ut som jag gjorde tvåtusennio, vintern tvåtusennio tio, och jag vill inte tillbaka. Thailand, svek, det dummaste jag någonsin gjort som jag inte kan göra ogjort. Åh jag vill inte tänka på allt gammalt, jag vill inte påminnas om det. Älta det och varför gjorde jag inte så? Varför si, hur blev det så? Jag vill se ut som jag gör nu, och ännu mer olik mig från då. Bli en ny människa som inte behöver det gamla, men, men kan inte själv.

blä blä blä. lite på dig och ännu mer på mig.

(Jag önskar ändå hur jag kunde gå tillbaka och göra annorlunda...) Dumma

Finns ingenting att säga


Jag vill inte se bakåt.

Igår gjorde jag ju högskoleprovet, igen... Det gick inte bra. Sämre än mitt bästa. Så jag är inte på topphumör. Jag är bara så himla besviken på mig själv. Att jag inte gjort mer, det räcker inte med att försöka plugga ord i en dryg vecka. Åt som en gris och sånt jag inte brukar i veckan för att få så bra koncentration som möjligt. Till vilken nytta? Jag sög ändå. Fan.

Jag ska iallafall inte tänka på det mer (försöka) och inte på d e t heller. På fredag är det tenta igen.

Vitriolförgiftning


Grå ren besvikelse. (Obs! bild inte från idag men ansiktsuttrucket stämmer ändock så väl)

Vitriolförgiftning, eller bitterhet, såsom Paulo Coelho skrivit om i sin bok "Veronika bestämmer sig för att dö". Åh vad den är bra. Nu till saken. Det snöar ute. Har världen ramlat uppochned? Ja, jag tror så bestämt. Någon har skakat om den där kulan ordentligt och det snöar igen. Jag hatar det.

Därav besvikelsen. (Delvis)

Jag som tänkte gå ut på en promenad innan frukost! Det blev inte av... men jag ska iallafall äta frukostbuffé, så då känns det lite bättre. Jag ska äta så mycket gott, älskar frukost, det är det bästa som finns och särskilt en dag som den här. Och tur att jag är hungrig, det underlättar ätandet. Logiskt?

Åh jag som skulle springa ikväll, var så laddad! Min powerwalk igår kväll övergick i löpning och det var så skönt att känna endorfinerna frigöras i min kropp. Nej, dessa några vita kalla flingor får inte sänka min dag, det finns det annat som redan gör...

S l u t a  t ä n k  p å  d e t  h e l a  t i d e n

En evig väntan


Igår...

Jag ska sluta sakna och älta, jag ska låta det försvinna.

Känslor jag gömmer mig


Känslor jag vill ha sagt till dig, om du var här och min att ta tillbaka. Glömma det som varit börja om.
Om man kunde kasta bort allt dåligt, bara bort. Förlåta det som förlåtas bör och få må bra igen med dig.

...

Jag ska försöka sova redan och lyckas jag är det ett under.

Godnatt alla som jag älskar.
Föräldrar och systrar.
Godnatt, det är ett under om jag kan få blunda nu.

Som på rosa moln och mjukt få sova. Drömma snällt och vara bra, vara. "bara vara".

För att dölja vad det är jag egentligen känner sorg över



Jag sörjer mitt numer gamla nya täcke som blivit för varmt, så jag har nu mitt gamla gamla täcke igen.

Men då försöker vi se det positiva i det... Som betyder att det blivit vår och jag inte längre kan ha mitt varma, fina, fluffiga, mjuka täcke och tar mitt kalla, fula, platta och ja, gamla täcke istället.
(eller så svettas jag kolosalt om nätterna pga. vet inte saltbrist? ångest? ren äcklighet?)

Mellanrum


Jag ser tröttare ut än vad jag är, fast jag är rättså trött också iochförsig. (Som inte är ett ord jag vet.)


Jag försöker utveckla min ordkunskap så jag kan samla poäng på högskoleprovet. Om det går bra det vet jag inte. Imorgon ska jag inte dricka kaffe tror jag. Fast det kommer jag nog vilja ha ändå när jag sitter på bibblan. Har jag blivit kaffeberoene!?

Det är så mycket jag måste göra, så mycket jag måste tänka på. Bestämma mig för. Men jag kan inte...

Som om vi inte kände varandra




Så, lite gladare på sista bilden.


I förrgår fyllde jag år och är nu hela 22 år gammal.

Det var första gången jag inte vaknade av sång och istället vaknade jag som vanligt, eller faktiskt innan som att jag vore spänd, av mina väckarklockor. Jag har två för annars tar jag mig inte upp, vilket händer ibland ändå, att jag inte tar mig upp...

Födelsedagen blev bättre med tiden, bortsett från lite magont på kvällen. Matkoma och magnerver.

Det var som vilken dag som helst egentligen, men med presenter och (o)personliga facebookhälsningar.
Och då är det en specfik jag förväntat mig en annan hälsningsform utav. Men jag ger ändå mitt tack!

Prioriteringar


Bild från 2007, pappa är fotografen. Det är sommar och det är västkust. Orolig blick.


Det är jättefint väder ute och jag vill ta en långpromenad, men vart ska jag gå? Bibblan såklart. Jag är så besviken på mig själv att jag inte pluggat till högskoleprovet ännu. Vill jag bli läkare är det så jag måste ta mig in, när jag inte har 22,0 utan 20,8 i betygssnitt. Det går och det handlar om prioriteringar.

Jag får skylla mig själv. Jag vill sparka mig själv i ansiktet för jag är så dålig! Det blir femte gången jag ska göra högskoleprovet och jag har ännu inte fått ett resultat bra nog värt att nämna.

Usch. Jag står inte högt hos mig själv nu. Kaffe, cola zero och ordkunskap härnäst!

Promenera i hundratals minuter


Solen skiner in, skiner in i ögonen och värmer mig.

Jag promenerar för att rensa tankarna,
och gömma mig från de som jag ältar.
Då ska ni inte få plåga mig,
då ska ni inte få förstöra mig.

Snart ska jag börja springa också, jag ska springa iväg från er. Utan att se bakåt.


Jag ska följa med pappa och springa (pappa om du vill får du köpa nya springskor till mig, så kan vi springa tillsammans, eller så kan du få en hare att jaga för jag springer nog fortare än dig när jag kommer igång igen ;) ). Och förresten grattis på födelsedagen. Tack för god mat.

All färg är borta


Från egypten...

Här var det länge sen jag skrev. Vad har hänt den senaste tiden?

Kemin är avslutat (borsett från femton labrapporter) = ingen mer dubbelläsning.
Jag hatar snö för det går inte att promenera så fort som jag vill.
Det finns tid till annat än skola, men jag har inget jag vill göra.

Jag spricker för jag vill inte vara här. Det. Är. Blä. Hela tiden bläääääää.

Blått vet inte Inget nej ja kanske fast nej



För jag är trött, och hoppas jag kan sova inatt med nya täcket och allt.

Som du minns


Syster som armstöd på julafton.

Tiden före jul pluggade, pluggade och pluggade jag. Satt på bibblan varje dag och läste till en tenta i organisk kemi som jag är osäker på om jag klarar faktiskt. Skulle vara den första någonsin att som jag inte klarar. I vanliga fall om det går dåligt får jag g... Den var svår, tror det är många som får göra om.

Julhelgen bodde jag hemma på Hammarö några dagar. Tre dagars ledighet är nu över, idag tog jag tag i biokemiläsandet. Om en vecka flyger vi till Egypten jag och syster.

Jag kan inte ta några beslut själv


Glasögonpar nummer två och de jag använder mest.


Jag har fått ny mobil då den jag använde (min gamla älskling) slutade fungera, efter att den nyare icke går att ringa på förutom korta perioder och när den själv är på humör. Inget hållbart med andra ord.

Så efter tre år var det nog dags igen. En sån där med touchskärm, som jag nog får öva lite mer på.

Det skulle kunna få mig att se det lite bättre,


Ett av mina nya par glasögon. Modell retro, svarta och vita.

Botar de huvudvärk? Höjer de mitt intellekt?

Nej de botar inte huvudvärk och nej de höjer inte mitt intellekt. Däremot låter de mina ögon vila ibland, då jag inte behöver anstränga mig så mycket och så har jag fått höra att de får mig att se intelligent ut. (Som att jag inte redan är intelligent, va va).


Min kalender är färgglad. Det innebär att det är mycket på samma gång eftersom jag färgkodar.
Jag kan inte låta bli att bli irriterad på omvårdnadskursen. Jag blir inte klok på alla småuppgifter! Imorgon är det etik som ska diskutteras, och det finns ju inga rätt och fel har vi fått höra... Nehe men det finns en etisk kod för sjuksköterskor, så klart att det finns rätt och fel då. Det är uttröttande minst sagt, och då känns det skönt att jag har kemi att plugga också. Något som stimulerar.

Gud ringer du mig när jag får vila?


Förresten. Becca och jag kollar på resor i början på januari. Det skulle vara så roligt. Egypten behöver inte kosta så mycket att få komma till. Det skulle ge mig något att de fram emot, och det skulle jag behöva. Värme, sol och turkosblått vatten. Och vila, det skulle jag verkligen behöva.

Tidigare inlägg
RSS 2.0