När du inte vill vara med mig annat än i mina drömmar


Små katter, kattungar, kattbäbisar. Egentligen skulle jag haft en bild på Nala. Fina Nala.

Ljudet av små tassar, som smyger på natten för att inte väcka den som sover, om jag sover. Ljudet av en katt som spinner, när jag klappar och du tröstar. Ljudet av... någon mer än jag i lägenheten, en vän. En liten grå, mjuk kattbäbis skulle få bo här hos mig, och i symbios skulle vi ge varandra vad vi behöver som mest.

Text

Jag har funderat på vad jag ska göra med den här sidan... Jag vill börja om på nytt. Den känns inte rätt, inte överrensstämmande med verkligheten. Jag vill ha en plats för mina bilder, en plats där jag kan skriva av mig och sätta mina tankar i ord. Som det är nu lägger jag aldrig upp mina fina bilder, jag kan inte skriva ned det jag behöver. Den känns oäkta. Om jag tittar tillbaka till början känns den falsk - som en fasad. Fel. Jag omgav mig med människor som inte var som jag, där jag inte var mig själv. Jag accepterades inte om jag inte var som dem och jag fick höra något som jag aldrig lyckats släppa. Det skaver ännu. Jag har lärt mig av det, jag har lärt mig vem jag är och hur jag är. Jag är mognare, jag trivs sällan med människor i min egen ålder, jag trivs bättre med de som är äldre än jag. Och jag är mer ärlig idag, ärlig men undanhåller detaljer.

Jag ska ta tag i att fixa i ordning här, för jag vill ändå ha kvar den här sidan, där jag kan skriva av mig ibland. Men det är ingen dagbok för den vill och kan jag inte dela med mig utav.

Om jag gör om designen, för den känns inte längre som jag, organiserar upp det lite bättre och kanske gömmer undan gammalt, då kanske det går. Någon gång.

Åh,


åh, åh, åh. Ta mig bort härifrån.

I svart, svart, svart.


jag i svart, och mina systrar.


Ett nytt år har inletts, jag tänker inte skriva någon krönika om det gamla. Jag kan bara säga att det känns som att ingenting har hänt, ändå vet jag att mycket har hänt. Univeritetsstudier och flytt till egen lägenhetet. Ingen framgång vad gäller människor omkring mig. Många gånger har det varit mycket ensamt där jag känt mig ledsen och sviken, men jag har alltid haft mina systrar. Kärlek till er. Sommaren jobbade jag på restaurangen som vanligt, och jag har konstaterat att jag varit ledig som mest sex dagar i följd, under hela året. Studierna. Så många timmar som jag suttit på bibblan, särskilt under hösten då jag läste andra terminen i sjuksköterskeprogrammet, och, det räckte inte för mig, jag ska alltid vara mer än alla andra, måste prestera. Jag läste även helfarststudier kemi. Något som började som repetition, där jag kan ha varit lite väl kaxig, men som snabbt blev mycket svårare. Pga. tidsbrist är jag inte säker på om jag klarade tentan före jul. Vilket aldrig har hänt mig förut. Nästa termin kommer jag förmodligen inte att läsa dubbelt. Förmodligen, men eventuellt ändå.

Det kanske blev lite av en krönika ändå, men några nyårslöften ger jag inte. Jag ser inte att det ska behöva bli ett nytt år för att skapa förändring, det tror jag inte på. Ser jag fram emot det nya året? Nej, inte direkt tänker jag ganska likgiltigt. Jag önskar att vintern blir kortvarig för jag orkar inte med kylan.

Därför åker jag och min äldsta lillasyster utomlands imorgon. Egypten blir vårt hem en vecka. Jag ska försöka slappna av, det kan jag aldrig så jag vet inte om det kommer gå, men jag hoppas vi kommer ha en bra resa ändå. Tänk sol, tänk hav. Tillsammans med en syster.

So true.


Pictures: 1 by me, 2 and 3 somewhere at tumblr or flickr I guess...


Alla flickor, tjejer. Alla kvinnor. Alla damer och tanter. Läs och ta till er.

Hjärta under attack


kärlek till mina systrar för jag vore ingenting utan dem.

September eleventh, one window



Jag hade egentligen tänkt klaga över min huvudvärk, mitt uteblivande av plugg och min kamera :(

Det ska jag inte göra.
För det är den elfte september idag
och jag ska istället tänka på alla offer för den hemska terrorattacken nio år sedan.
Hur hela världen stod i chock
och så många var direkt eller indirekt drabbade.
Jag tycker att vi alla ägnar det en extra tanke,
och lägger våra egna (små) bekymmer åt sidan.
För de beyder ingenting i jämförelse med de tretusentals dödsoffren,
som utan förvarning togs ifrån sina liv.


Förut


mitt vita köksbord. som jag egentligen sällan sitter vid. soffan är mysigare.


den senaste tiden har jag jobbat mycket,
och när jag inte jobbat har jag vilat

jag längtar lite efter hösten,
trots att jag inte njutit av sommaren

Brödraskap


mina fina systrar.


becca har tagit studenten, varit på bal, klivit in i vuxenlivet
wilma har gått ur lågstadiet och ska inta mellanvärlden
men först väntar ett sommarlov.


jag är en stolt storasyster
som skulle göra allt för mina systrar.


idag är jag ledig och då ska jag vara med dem.

Strömlös, utan ström.


idag hade jag hellre vaknat upp såhär, med en rufsig gosig tjej bredvid mig.




det är svensk sommar idag - dvs. regn och åskväder.
min ström gick nyligen, tur att familjen kommer hit snart
då får pappa fixa med propparna
så jag kan värma hallon och blåbär som jag tänkt
och så får jag iallafall krama på gosistjejen.

Säg om det en gång till


i mitt fönster står en ängel,



vad skönt det är när det märks att snön smälter, det är slaskigt. tanken på gröna träd och barfota fötter i ballerinor känns overklig. men härlig.


jag vill gå ut på promenader med musik i öronen, utan att känna mig stressad.
jag vill kunna slå mig ned i gräset och rycka loss grässtrån och bara vara.
jag vill hemskt gärna skriva bra på tentan, jag gör inte mycket annat än pluggar
jag vill hemskt gärna få i ordning lägenheten.


åh det känns, jag vet inte, pirrigt!

Låt oss inte tro att det är så


en bild från i höstas bara.


undra vad som hänt i livet nästa höst?
med tanke på att det aldrig blir som man planerar eller tror så tror jag inte det kommer ha hänt något särskilt. pessimisten har talat. jag som brukade vara positiv.
om det nu var så istället att det skulle gå som planerat, då skulle jag flyttat hemifrån. bo i en lagom stor etta på ett lagomt lugnt område (svensken har talat). studerna skulle gå bra och allt få skulle vara bra...

If life was as easy as lying here listening to music, I would live



tre på rad längs västkustens vägar.                              (pappa fotar jag redigerar)


just nu drömmer jag om bekymmersfria dagar, varmare tider,
jag drömmer om att skratta mig igenom svala nätter.

Som när en vindpust kommer och klänningen lyfter, så vill jag lyfta


jag vill ha varmare dagar. piggare dagar. gladare dagar. dagar som är meningsfulla.

Mitt medvetande blir mitt omedvetande.



1. det känns overkligt att jag varit i thailand, trots en miljon bilder.
2. det känns overkligt att det snart är jul, trots att jag jobbat på julbord sen november.


jag hänger liksom inte med, ändå tycker jag att det står till. det är märkligt iallafall. jag behöver en förändring, jag behöver komma tillbaka, hitta tillbaka. men nu behöver jag nog få sova först. god natt.


Åtta timmar.


jag tänder stearinljus för att hitta lugnet, varva ner.


Tog precis en klunk av min kopp gröna te.
Det var kallt, det råder läggdags.

Har en glasburk på mitt rum med massa penslar och kolpennor i (bakom kaninen i bild). 
Har flera dukar jag kan måla på, akrylfärg och ett skissblock.
Bör bruka mitt fina ekstaffli. Använda mina penslar.
Det ska bli mitt projekt den här veckan. Samt att fundera. Över vad jag vill med mitt liv.
Vet att jag är en person som måste vara sysselsatt.
Så sätt i gång då, nu finns tiden till planering. Tänk tänk tänk.
Känn efter litegrann och gör någonting.

Tänk så det kan bli.


luddiga blommor. i augusti.


Dagens händelse; avslappningsmassage. Hade ett presentkort i min ägo och sista dagen för dess användning var idag. Det tog mig exakt sex månader från dagen jag fick det tills att jag använde det. De som känner mig är nog inte förvånade, det är så typiskt mig som det bara kan bli. Inte bara det att jag väntade till sista stund, utan att jag inte kunde förmå mig att unna mig en massage. Jag var tvungen att vänta på "rätt tillfälle". Jag var tvungen, att enligt mig själv, först göra mig förtjänt av att få massage.

Och det hade jag ju uppenbarligen inte gjort eftersom jag väntade med att gå tills sista möjliga dagen. En egenskap jag har är att jag är alldeles för hård mot mig själv. I så många avseenden. En egenskap som kan vara bra att ha, i vissa fall, men som också kan gå till överdrift. Ord som lagom och måttligt, mycket bra och nyttiga ord, excisterar inte för mig. Plugga, träna, äta. Inget kan göras med måttlighet, utan tids nog börjar jag överdriva åt ena hållet eller det andra. Jag sätter krav som jag inte kan nå, därefter följer en känsla av att aldrig lyckas, att aldrig känna sig nöjd. Vad som händer är att glädjen försvinner. Ingenting känns roligt, ingenting lockar och passiviteten ökar när lusten minskar. Det uppstår ett tydligt mönster, de kallar det prestationsångest.

Ibland är det bra att stanna upp och analysera sig själv och sina beteenden litegrann.
Bryta mönster som måste brytas.

Och då eller nu.


Vet inte i vilken ände jag ska börja.


Hösten är just nu ett hav av oklarheter och jag vet inte vad jag ska göra, frågan är om jag ens vet vad jag vill göra. det lutar åt en resa någonstans, bara jag kommer igång med planeringen. om några dagar är det september och jag hinner inte med. måste tänka, känna, tänka lite till. och handla snabbt. 

Som att hela havet stod i lågor.



en himmel blå, men ibland kan himlen lysa så starkt i andra färger. fint.


Solnedgång på kusten. Dit drömmer jag mig bort ibland. Att få sitta där när det är stilla och nästan alldeles tyst.

Terminar los estudois escalares.


det är god tid för en paus i studerandet. världen måste utforskas.


Det känns overkligt faktiskt, men jag är klar med fysikplugg och allt vad det innebär. Jag fick betyget jag önskade mig, så nu har jag alla ämnen jag behöver. Och lite till. Jag är smått förvånad över mig själv, men jag sökte inte en enda utbildning till hösten. Jag är inte redo att flytta någonstans och börja plugga, jag har inte gjort det jag vill göra ännu. Det vill säga resa. Jag planerar ett helt år av resande. Volontärarbete i afrika, slottsarbete i skottland, dykarcertifikat i Australien är bara en bråkdel av allt jag vill göra. Sommaren för min del ska gå ut på att jobba så mycket som möjligt och fundera ut vart jag vill åka till hösten. Möjligheterna finns och jag kan ju inte göra annat än att öppna dörrarna.

Tidigare inlägg
RSS 2.0